livet har gått i 120 den sista tiden. Rasmus svara bra på medicinökningen...tyvärr lite biverkningar....är inte speciellt hungrig förens på kvällen numera. Så det gäller att ge han mat då.
Annars är livet konstigt...allt känns tomt...så fruktansvärt tomt...men man vänjer sig kanske...
Tyvärr så blir jag mer och mera intygad om vad jag betyder för vissa människor i min närhet. Det är hårt när man inser att det man trott är det som verkligen är sanning. Men men jag klara mig.........
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Då får jag försöka vara motvikt och övertyga dig om att jag gillar dig :)
Jag måste ju komma hem och hälsa på dig,,,maila mig din adress är du rar :)
Kram Åsa.
Skicka en kommentar